2012/01/31

Hemma från Barcelona!

Nu har jag i ett par dagar varit hemma från Barcelona, tillbaka i kalla Danmark där snö ligger på gatorna och inte alls bjuder på samma härliga 15 grader sol som jag hade vid medelhavet. Lika glad är jag för det dock, fastän jag början en ny kurs idag och dessvärre avslutar min ledighet.

Tänkte skriva ett par rader om hur Barcelona var. En stad jag inte har varit i förut men jag hört så extremt mycket bra om. Beröm som den fått med all rätt. Barcelona är en fantastisk stad, man känner verkligen medelhavsandan så fort man kommer dit. Den är också oerhört vacker med arkitektur som, i alla fall för mig, påminner extremt mycket om en blandning mellan Rom och Paris, med en del funky Gaudi-arkitektur inkastat mitt i det hela. Men arkitektur i all ära så är det faktiskt öl den här bloggen främst handlar om, så låt oss hoppa fram till det.

Jag besökte två ölbarer under min korta vistelse och drack ett par riktigt roliga katalanska mikrobrygder. Den första baren hette Ale & Hop och låg i gamla staden i det underbara området El Born (mysigaste området i Barca). En liten, anspråkslös håla, to be honest, med två bord och en bardisk, men med en riktigt mysig bartender, fem öl på fat och ett antal flaskor bakom disken. Över först en Sierra Nevada Celebration och därefter en Agullons Bruno så snackade jag och flickvännen ett tag med Pablo, bartendern, om lite allt möjligt inom den katalanska ölvärlden. Det visade sig också att han kommer ta sig till köpenhamn i maj för Copenhagen Beer Celebration... kommer bli kul att ses igen!

Det andra ölstället jag besökte var Cerveceria Jazz, en av de högst rankade ölställena i Barcelona enligt Ratebeer, med all rätt. Deras flaskutbud var decent, fatutbudet likaså, men storheten låg i de fantastiska hamburgarna som gjordes där. Det tog en liten stund att få in dem, men wow... underbara burgare. Indeed. På samma ställe smakade jag också lite mer från Agullons, kataloniens bästa bryggeri, bland annat den första spanska surölen (Agullons Setembre), som dessutom var helt galet fantastisk. Det jag under resan har smakat från Agullons gör mig bara glad och jag ser sjukt mycket fram emot att smaka lite mer, speciellt från framtida surölsprojekt.

Kort sagt gillade jag Barcelona skarpt... maten var underbar, staden var härlig och jag fick även min dos av bra öl. Vad kan man mer begära?

Jag på Cerveceria Jazz med en särdeles god Agullons Setembre i glaset :D

/Viktor

2012/01/21

Och fortsättningen

Nøgne Ø Dark Horizon 2nd Ed. Fantastiskt... wow.

Festivalsuris!

Festivalsurisen från Mikkeller, Stella 2, i en härlig magnumflaska. Jäst med brett och tillsatt tranbär blir det en galet god öl... och den funkar fint med svampsoppa :)

2012/01/09

Årets Bästa! Del 2!

Nu blir det en aningen mer seriös redogörelse för årets öl.

Årets Bryggeri:
Dark Horse Brewing Company
Märk väl, jag skrev "Årets Bryggeri", inte "Årets Bästa Bryggeri". Jag tolkar denna kategori som inte det bryggeri som spottat ur sig bäst öl, men som jag personligen har blivit gladast av, eller något åt det hållet. Det var nära att Cantillon tog den här platsen, och visst förtjänar de det, men let's face it. Cantillon gör samma öl år ut och år in, den är helt magnifik, ja, men jag vet precis vad jag ska förvänta mig när jag öppnar en flaska. Dark Horse, å andra sidan, är ett bryggeri jag innan 2011 inte ens hade hört talas om. Jag smakade deras öl och blev helt förälskad i många av de. Speciellt Tres Blueberry Stout och Perkulator Coffee Doppelbock var helt fantastiska och den förstnämnda håller jag som den absolut bästa standardstouten jag har smakat, helt magnifik.

Årets Svenska Bryggeri:
Oppigårds
Jag skriver på svenska, jag kommer från Sverige och jag dricker en hel del svensk öl. Det hade känts fel att inte ha ett par svenska kategorier på den här listan. Sverige har i skrivande stund en hel del riktigt bra bryggerier, Närke, Nils Oscar, Slottskällan, Dugges, Oppigårds, Sigtuna, Mohawk, St. Eriks, Ocean etc. Listan är faktiskt ganska lång. Närke ses av många som den dominerande härskaren med dess extrema internationella erkännande och experimentrikedom. Däremot så får jag så gott som aldrig chansen att smaka deras öl då otroligt lite tappas på flaska. Sorry, men det är ett stort minus. Ett bryggeri kan vara hur bra som helst, men om jag så gott som aldrig får chansen att smaka deras öl kan jag inte riktigt kalla de grymma. Här kommer Oppigårds in. Konsekvent riktigt god öl och det enda svenska bryggeriet som på allvar kan göra god IPA samtidigt som att en hel del riktigt, riktigt goda brygder har nått ut till oss i år gör att mitt val faller här. Det är just Oppigårds som jag känner kommer bära Sveriges fana i framtiden.

Årets Svenska Öl:
Dugges Perfect Idjit!
Jag drack denna öl på Copenhagen Beer Festival i våras, när jag var, som nämnt förut, relativt bakis. Trots min bakfylla smakade jag på den och tyckte den var alldeles klockren. Jag kan inte minnas en enda svensk imperial stout som var såhär bra, om man bortser från Närkes Stormaktsporter-serie. Härligt maltig och karamellig, precis som jag vill ha det, med massor och åter massor av vaniljtoner. En öl jag definitivt kommer dricka flera gånger igen, en riktigt höjdare (till skillnad från den vanliga Idjit! och 1/2 Idjit!).
Årets Uppstickare:
Grassroots Brewing
Hill Farmstead är galet hype:ad i USA för tillfället. Nørrebro Bryghus gamla bryggmästare Shaun Hill åkte tillbaka till sitt hemland och fortsatte sin bryggarkarriär där. I varje fall så startades ett litet systerbryggeri i Danmark också, vid namn Grassroots Brewing, som kontraktsbrygger på Fanø Bryghus. Gång på gång har Grassroots däremot gjort galet goda grejer som deras amerikanska saison Seasoned Veteran och deras collaboration med Cigar City, Neither. Fantastiska öl båda två och jag ser fram emot att smaka mer och mer från dessa.

Årets Ölhändelse:
Meet the Brewers - Three Floyds på Mikkeller Bar
Jag var lite kluven vad jag skulle ge denna medalj till. Men jag tolkade till slut min egen utnämning som ett organiserat event, vilket således betyder att Three Floyds-eventet på Mikkeller Bar otvivelaktigt tar priset som det bästa. En hel radda Three Floyds på fat, inklusive Vanilla Bean Brandy Barrel Aged Dark Lord och Bourbon Barrel Aged Behemoth, gjorde att jag bara blev galet glad. Att de sedan kopplade på fat såsom Nielsbohrium från Mikkeller/Cigar City när Three Floyds-faten började ta slut gjorde bara saken bättre, och mig fullare. Helt underbar kväll, och jag måste nu öppet tacka den person som gav oss en halv flaska Dark Lord '09 för att, och jag citerar, "vi hörde er snacka om Dark Lord". Kudos.

Årets Öl
Cantillon Fou' Foune - färsk
Herregud alltså, ni gör inte dåliga öl Cantillon, eller hur? För er som inte vet vad Fou' Foune är för öl, här kommer en liten recap: Jean van Roy från Cantillon hängde runt med en aprikosodlande fransos från Bergeron någon gång och halvt på fyllan snackade de ihop sig om att de borde göra en lambic med dessa aprikoser. Ett tag därefter, förmodligen fortfarande bakfull á la "The Hangover", landar en hög med aprikoser utanför Cantillons Bryggeri i Bryssel. Anywhooch tänkte Van Roy och smaksatte sin dyrbara lambic med dessa. Sedan dess har det blivit en årlig grej. Just ja, fransosen kallades för Fou' Foune (grovt översatt till "fitta" från franska) och således heter också ölen det (jag fick reda på detta den hårda vägen... försök inte bildgoogla ölen in public :/ ).

Ett par gånger här på bloggen har jag hyllat denna öl, denna ljuvliga öl. Denna blandning av halm, citron och massor och åter massor av aprikoser blir bara helt fantastisk när dess grova syra kommer in och sparkar sönder dina smaklökar. Desto äldre den blir, desto surare blir den, men jag föredrar min framstjärt färsk! Detta för att bibehålla den otroliga aprikossmaken som finns i den, och det är den som gör ölen. Cantillon gör mycket, mycket bra öl, men ingen öl gör mig så lyrisk så som Fou' Foune (något som även Blafa från Överflödiöl kan vittna om, jag och han dansade nästan runt av glädje efter Fou' Foune på ölsmakningen han höll i mellandagarna). Jag smakade många, många bra Cantillon i år, men ingen kom upp i samma nivå som denna, jag blev helt frälst. Wow!


2012/01/08

Årets bästa! Del 1.

2011 är slut och 2012 har nyligen börjat. När alla andra medier på alla håll och kanter för länge sedan har publicerat sina "årets bästa"-listor så sitter jag och pular på min egen lilla lista över exceptionella ölupplevelser under det gångna året.

Först startar vi med ett antal småpriser för diverse roliga små ting som har slagit mig när jag druckit öl under 2011.

Årets vidrigaste öl:
Gundestrup Æble-Hvede Øl
Ett minimalt bryggeri och mejeri på danska Fyn har jag enbart smakat en öl utav, och det deras Æble-Hvede (äpple-vete) Øl. Jag fick möjligheten på Øllets Dag här i Odense då lokala bryggerier kom till staden och bjöd på smakprover av sina öl. Intresserad av denna äppelöl traskade jag fram till Gundestrup och bad om ett smakprov. Efter första klunken konstaterade jag att 1: Detta är helt otroligt hemskt, och 2: Vart fan kan jag slänga detta? I brist på papperskorgar bjöd jag istället min flickvän och mina vänner på smakprovet, med samma reaktion från allihopa. Riktigt nasty. Det är svårt att beskriva smaken, men närmast kommer det en blandning av unken äppeljuice utblandad med vete, jäst och vatten. Jag trodde inte det var möjligt att göra såhär hiskelig öl, men jag hade fel, och för det, Gundestrup, lyfter jag på hatten.

Att denna öl faktiskt får bryggas är en styggelse i sig själv!

Årets skitbryggeri:
Stensbogaard Bryghus
Jag gör faktiskt mitt allra yttersta för att inte smaka öl från kassa bryggerier, faktiskt. Då jag faktiskt lever som student kan jag inte flänga runt alltför mycket med pengarna, samtidigt som jag måste hålla min alldeles fantastiskt välbyggda kropp i absolut topptrim vid alla tillfällen och således inte kan överinta de kära kalorierna öl bjuder på. När öl ges till mig gratis, och i smakprovsstorlekar, då är det andra bullar. Jag smakar gärna på öl som någon bjuder mig på. Det var i alla fall det som hände med Stensbogaard Bryghus. Återigen finner jag mig själv på Øllets Dag och Stensbogaard har större delen, om inte hela, sitt ordinarie sortiment att bjussa på. Då det hela är gratis och då jag har andra att dela bördan med så smakar jag mig igenom allt de har tagit med sig... BIG mistake. Jag kan helt ärligt säga att ingen av de ölen jag smakade hade jag velat ge ett rött öre för, aldrig. Från en vattnig sörja vid namn Sushi Biiru till en Canadian Maple som smakar allt annat är lönnsirap, till en doppelbock som smakar utblandad billig vodka. Trots att deras öl inte riktigt var lika usel som Gundestrups eminenta skapelse, så är den fan i närheten. Jag ångrar än idag att jag faktiskt smakade mig igenom deras öl, jag behövde varken minnena eller kalorierna från ölen.

Året sexigaste öl:
Founders Imperial Stout
Jag skrev ett litet blogginlägg om denna för en tid sedan där jag jämförde den med Audrey Hepburn. Jag har egentligen inte mycket mer att säga om den än så, därför länkar jag istället dit och lägger till att jag är otroligt lycklig över att ha fyra flaskor av denna nektar kvar i mitt förråd. Mumma!

Årets illamående:
Magkrossen
Denna plats innehar min egenbryggda öl som, efter att ha saboterat min mage totalt, fått det passande namnet "Magkrossen". En hefeweizen på mindre än 3% ABV som precis hade jäst klart ackompanjerade mig och vänner till en kräftskiva i höstas. Kvällen flöt på fint och en, två, tre flaskor slank ner utan problem. Det var först dagen efter som the shit hit the fan, bokstavligen. Dagen efter spenderades uteslutande på toaletten, misshandlandes den stackars klosettskålen. Ölen var god, men jag kommer tänka två gånger innan jag nästa gång halsar öl med hyperpigg jäst i sig. Faen.

Årets överraskning:
Croocked Moon Lawnmower
Copenhagen Beer Festival 2011 blev inte det som jag hade tänkt mig. Mikkeller Bar hade kvällen innan ett Three Floyds-event vilket ledde till en bakisdag då jag besökte festivalen. Detta i sin tur ledde till att jag rymde från all öl över 7% ABV och höll mig till friska, humliga och relativt lätta öl. Detta, i sin tur, ledde således till att jag stod vid Croocked Moons stånd och såg att de hade en välhumlad lager vid namn Lawnmower, något som jag kände skulle passa mig i mitt bakfulla tillstånd. Och fan vilken öl! Hur pigg och färsk som helst med en renhet bara en lager kan åstadkomma. Det var en oerhört lätt och frisk öl som man kände att man kunde dricka litervis av. Innan jag drack Lawnmower så höll jag Mikkelle The American Dream otroligt högt på min personliga lagerlista, men Lawnmower kickade ner allt jag förut hade smakat av ljusa lager. Fantastiskt öl som passade mig helt magiskt bra första gången jag drack den. Andra gången var vid smygpremiären av Fermentatoren (Croocked Moons egna bar i Köpenhamn) och den var lika superb då. Den kom ur intet och fick mig att dansa av glädje, helt klart årets mest överraskande öl.

Eftersom detta blev ett bra mycket längre inlägg än jag hade tänkt mig så avslutar jag här för tillfället, och fortsätter med listan imorgon. Cheerio.

/Viktor